Ta er tid

Det har varit en väldigt berörande och lärorik dag.
Idag hade vi alltså tema dag i skolan, vilket mest bestod av tid i Aulan.
Emerich, en gammal man som nu är 85 år som överlevde andra väldskriget. Som levde i ett av konsentrationslägrerna. Berättade om sin hemska historia. Om sina sista bilder av sina sytrar och sin mor och sin far. Hur det plågades, torterades och svälte..
Hur det flydde och inte hade någon aning om vart de var på väg.
Såg folk skjutas framför honom, hängas och liknande.
Det var så fruktansvärt att höra. Man fann inga ord.
Jag satt och storgrät, det var hemskt.
Även han hade tårar i ögonen, och kämpade på med att berätta.
Oerhört starkt.
Emerich var 175 (?) cm lång och vägde 34 kg efter krigsslutet. Det tog honom tid innan han ens hade fått tillräckligt med näring och hjälp för att kunna stå på benen.
Vi alla undrade vad som fick honom att orka, att inte ge upp. För han såg ju hur fruktansvärt illa det gick för de flesta.

Hoppet, det sista som överger människan. Han skulle överleva.
Förstår ni när denna man försvinner. Vem kommer tro på dess fruktansvärda händelser?
Jag förstod inte. Jag anade inte. Jag trodde knappt.
Förns jag träffade hörde och såg Emerich idag.

Eftermiddagen spenderades också i Aulan, denna timme lyssnade vi på en kille vid namn Patrik. 35 år gammal om jag inte minns fel, haft en väldigt jobbig bakrund.
Med en mamma som arkolist och en pappa som slog dem gick det bara utför..
Han hamnade i fel gäng, mängder droger arkohol och våld.
Få betalt och smälla folk på käften. Det var ju perfekt? Som han uttryckte det.
Som de pratade om, det där hatet inom sig.
Han blev dömd för fängelse i 2 år samt hamnade på ett behandlingshem.
Där blev han bemött på ett sätt han aldrig blivit bemött tidigare.
I grund och botten beror allt på kärlek och trygghet.
Det där han aldrig hade haft eller fått.
Efter sina 2 år blev han släppt, han hade då bestämt sig för att inte gå tillbaka till det så kallade gänget han hade, eller till livet han tidigare levt.
Han hade för första gången i sitt liv kommit i kontakt med känslor.
Han började jobba och även samarbeta med Emerich. Han åker runt och har föredrag i skolor och hjälper människor. Med samma problem som han själv haft..

Det berättade även idag.
Visste ni varför det går så snett som det gör för så många grabbar?
Kan även vara tjejer, men mest killar.
Det beror på i nästan alla fall på, att det inte haft någon riktig pappa.

Patrik har tagit hand om 2 killar i många år, som var inne i skiten. Han räddade dem.
Han blev en manlig förebild för dom två killarna.

Förstår ni vad fruktansvärt bra människor det finns i detta samhälle?
Av sina egna misstag lärde han andra.
Han hade inte dom bästa korten på hand, men han valde att spela de kort han hade på hand väl efter sin tid på behandlingshem.
Han har varit ren i 11 år från droger.
Nykterarkolist är han sen 6 månader tillbaka.

Även det var så fruktansvärt berörande och intressant.

I grund och botten, handlar allt om kärlek och trygghet.
"Hellre ö-känd än O-känd"